Saxofånen

Jag har köpt en saxofon av en släkting som är stor som en husvagn

Jag gick hem och skulle se om jag kunde spela på saxofonen

Och jag blåste som en tjur, men det hände ingenting

Så jag rynkade på mina ögonbryn

Men så hände sig som så, jag fick fram två toner

Och jag kom ju nästan i extas

Och jag blåste på som fan, hela natten, hela dan – allt på saxen

Då kom grannarna in och frågade om jag hade gallsten

Då blev jag så jävla arg, så jag tog min saxofon

Och slängde den i väggen med ett brak

Sen så sprang jag iväg till min släktings kåk

För att ge honom en jävla omgång

Och han sprang som en idiot, där på sin stora fot

För han hade förlorat den andra i kriget

Han var vältränad han, så han hann liksom undan

Och jag kom efter och började att flåsa

Åh, saxofonen!

Är det lättaste inschtromentet, ja!

Sen så gick jag hem igen och tog fram min saxofon och börja tuta

Då så hördes det ett brak ifrån dörren till min lägenhet utanför

Jag gick dit och öppnade och fick se uppretade grannar

Som stod där med varsin stor knölpåk

Och de rusade in och börja slå mig i skallen

Så jag fann för gott att retirera en liten bit

Och jag sprang som en idiot, där på min stora fot

För den andra hade fastnat i saxofonen

Och jag sprang som själve fan, över stock och över sten

Grannarna, de flåsade mig i nacken

Åh, saxofonen!

Är det lättaste inschtromentet, ja!

Jodå!